annebertelsen

Checka in min nya blogg, jag existerar inte här längre. Förutom när jag kommer in och påminner er om att flytta med mig då, förståss.

Det var ingen rolig historia att skrapa rutorna på bilen imorse. Hur hårt jag än tryckte och drog så försvann inte isfanskapet. Det pinsamma var att vi var tre ute vid bilarna samtidigt för att börja skrapa och jag kom iväg säkert fem minuter efter dem andra. Jag har väl inte fått in den rätta taktiken än, kanske. Eller så är jag bara dålig.

Jaha, så sen senast då? Jag har flyttat! Det är väl det enda som har tagit upp min tid, utöver jobb & skola, sen jag kom hem från Thailand för två veckor sen. Inte hade jag någon aning om att det var ett sånt helvete att stuva in alla de grejer man samlat på sig under åren i en liten tvåa. Menmen! Efter alla smarta hyllor och byråer jag och Niklas investerat i så skall vi nog lyckas. Annars får Niklas förvara sina grejer i trappuppgången till förmån för mina.

Jag har nog även bestämt mig för att börja plugga "på riktigt" till hösten. Jag känner mig nog redo nu faktiskt, efter två års ledighet från heltidsstudier. Nu återstår bara det svåraste - välja program, och helst det också! Men jag har ju till den femtonde april att fundera så jag borde nog komma fram till något bra.

Utöver det lunkar väl Januari på i ganska vanlig takt.

Jag orkar inte blogga här i Thailand mer. Internetuppkopplingen är bland det segaste jag varit med om (och då har jag ändå bott i Lerum..) och mitt tålamod klarar helt enkelt inte av det! Det blir ju inga roliga inlägg utan bilder också, men det känns sådär värt att vänta i en timme på att få klart ett inlägg liksom, så jag skippar det totalt istället! Nu har jag bara fyra dagar kvar här, så jag får passa på att njuta ordentligt innan jag kommer hem till kylan igen..

Åååh, titta vilka små sötnosar vi hittade i ett hörn. Fullkomligt bedårande!!

Dock hade dem en morsa som hela tiden var på hugget, så att gå fram och gosa med dem var bara att glömma. Annars kan jag lova er att jag hade struntat i allt vad loppor heter! ;)

Fy fasiken vad gött det var med julmat igår alltså.

Observera frukten!

Lite sent kanske - men jag var inte på humör för något alls igår, saknade alla där hemma trots att jag fick en fin jul här vid poolen. Har nog aldrig suttit ute med en cigg i handen & lite halvlullig på Thailändsk sprit, i kort klänning, och kollat på Kalle Anka på en bärbar dator innan.. Trots att det inte var helt fel det heller så saknade jag släktmyset där hemma. Speciellt min fina mamma och min pojkvän. Ni borde varit här! Då skulle allt varit tipp-topp.

.. folk som bloggar frenetiskt med stavfel, särskrivningar och en ganska uppknullad (ursäkta mig) meningsbyggnad & styckeindelning och sen undrar varför andra, än deras egna mamma, inte är intresserade av att läsa skiten. Jadu, min vän.. Undrar varför!

.. folk som kallar strumpbyxor för strumpEbyxor. Det låter efterblivet och rent ut sagt bonnigt. (Och vem vill vara en efterbliven bonne? Va, va, va?) (Ja, Niklas, även rostEbröd räknas in i denna kategori.)

.. folk som stavar with såhär: whit. (Seriöst? Var inte det typ ett utav de första orden man fick lära sig i engelska?)

.. folk som skriver på engelska för att verka lite halvt internationella när de är som vilken vanlig jävla Svensson som helst. (Och sen kan de pinsamma idioterna inte ens stava till with..)

.. att sakna någon. Och ovissheten om vad som egentligen händer där hemma. Min sjuka hjärna får väldig lätt vanföreställningar om det värsta man kan tänka sig, och jag har redan haft en del otrevliga drömmar här nere. Galet svartsjuk/pshyco? Yes, indeed. (Oj, rackarns, nu tänkte jag inte alls på punkt tre här. Men som sagt, det mesta är okej när det är jag själv som gör det. Man kan ju inte gå omkring och störa sig på sig själv.) (Eller jo - det kan man visst det, förresten.)

.. folk som duschar överdrivet länge. (Detta är anledningen till varför jag sprang upp på övervåningen som en skållad råtta förut för att få första tjing på badrummet.)

.. nattlivet i Lae Mae Phim. Det existerar inte.

Vad jag däremot älskar, det är paranteser.

Idag var jag, Sanna & Sara ute och försökte oss på Lae Mhin Phims uteliv. No success där alltså. Herrejävlar - vad dött det är här. Som om pappa och Lena gillrat en fälla när de hyrde huset.. (Ja, det ligger nog en liten baktanke någonstans där ja.) Så jävla grymt att vi inte lyckades få tag i taxi på vägen hem heller, som grädde på moset. Det var bara att se glad ut, ta sig i kragen och traska hela den långa mörka vägen hem igen.

I vilket fall drar vi snart till Koh Chang och där hoppas vi på bättre lycka. Sen kan väl de sista dagarna i Bangkok knappast slå fel. Hoppas jag..

Nu är klockan snart ett här och det är sov-time för min del, så godnatt på er. Glöm inte att kommentera för snart skiter jag i att uppdatera! ;)

Jag har lyckats dra på mig ännu mer myggbett! När man trodde man hade nått gränsen för vad som var möjligt så invaderade dem jävla svinen till djur mina fötter också. (Som om benen inte var nog, era äckliga blodsugare..) Nu är jag nog uppe i 75 myggbett på underkroppen. Om det kliar? J-A! Så in i helvete. Jag kommer få en panikattack om det inte går över snart. Jag tog iallafall moppen till apoteket förut och köpte på mig lite salvor och grejer, så man får väl hoppas på att det hjälper. Övertygad känner jag mig dock inte, även om många påstår att Thailands mediciner utför mirakel..

Känns ju lite kymigt att dem har skyltar som dessa utanför våra "murar" runt villaområdet vi bor i. Vad tror dem egentligen ska hända..? Lite som att bo i ett fängelse. Lyxigt - visst, men instängt.

Idag har jag, Sanna, Sara & Adam varit i Rayong (stavning..?) på en väääldigt stor marknad med ett ganska sjukt utbud. Var man sugen på att handa bildäck, grishjärta, neonfärgade & dessutom levande kycklingar eller kläder så var det här the place to be! I vilket fall så var det en väldigt udda upplevelse då thailändarna där betraktade oss som aliens.. Deras blickar sa verkligen: "Va? Vafan..? En turist - här???" liksom. Men dem är så jävla goa & glada här så det gör ingenting. Billigt som fan var det också, även om utbudet var ganska konstigt - men lite fick jag självklart med mig hem ändå!

Jag har även fått typ en miljard (ingen underdrift, I swear) myggbett på benen. Det är så jävla typiskt att dem andra (förutom Lena som till och med har svullnat upp & fått en michelinfot, haha) klarar sig undan så lindrigt och jag får gå runt med något som ser ut som böldpesten typ. Riktigt äckligt, men vad ska man göra.. Utplåna myggorna känns lite som ett livstidsprojekt.

Go & glad!



Huset!






Syskonen Ful på marknaden i Rayong.



Sköna påsar under ögonen! Men glad & nöjd iallafall :)



Eehh.. Goa myggbett, eller hur? (Och gött ärr..)

Puhh.. Vad varmt det är. Myggor är det överallt också, om man får klaga lite.. ;)

Så.. JÄVLA.. Varmt........









Maten ser så jääävla god ut här! Det är den i och för sig också.. Men till slut börjar man nog längta efter svensk mat! Grönsaker är inte, och kommer nog aldrig bli, min grej riktigt.



Farfar kör moppe.. (=livsfara för passagerare & medtrafikanter..)



Här sitter jag just nu! :)